Ett besvärande ”kryll” av stiliserade runda masker på marken i en
mörk gång eller en tunnel, i vars slut man skymtar ett ljus. I flera
lager ligger maskerna så att de kan förefalla ha olika uttryck.
Bilden lutar lite åt vänster nedåt MOT det omedvetna, som kan
innehålla en konflikt.
Alla dessa stiliserade ansikten hindrar en från att gå framåt genom
det mörka för att nå ljuset i tunneln.
Men man skymtar en dörr till vänster i ljuset MOT Det eviga,
upphöjda, eller tomhet, kanske längtan.
Man anar ett fönster till höger MOT aktivitet, strävan och yttre
verklighet. Kanske mot ett medvetandegörande, eller aktivitet i
samhället, men med ytterst märkliga hinder.
Vattendroppar på väg till eller från skyn.
Antingen FRÅN det kollektivt medvetna NED MOT det personligt
omedvetna och djupet
ALT. tvärtom, ur det ganska svåridentifierade djupet av det
omedvetna far en båge av vattendroppar uppåt i skyn mot aktivitet
i yttervärlden och ett medvetande-blivande.
”Blurret” nedtill kan stå för relationen till det omedvetna. Ljust och
reflekterande, men liksom lite i vägen.
Ur det Kollektivt omedvetna och ur de inre bilderna, buktar sig och
strävar ljusa linjer i riktning mot yttre verklighet, aktivitet och
medvetande-blivande. Väl ute böjer de sig tillbaka in mot mitten,
behåller kontakt med det inre.
Med en riktning ur de inre bilderna och mot den yttre verkligheten
och aktivitet, och det framtiden. Men det är något som gnager. En
känsla av en fisk eller en val som strandar här. (Nedre högra delen
skulle jag mörka ned och ev. övre högra också, samt kanske lyfta
kontrasten litelite allmänt). Det skulle framhäva ”fisken” mer om det
är det du vill. Ev. kan du kolla andra varianter av negativ där det
kanske finns lite mer kvar runtom.
Drömkänsla, med en skog full av ljus. Som ett minne eller en dröm.
Skog symboliserar det omedvetna, kunskap, upptäckter i ens
psyke, inre frid. Nystart och förändring.
Det enda mörker som finns är nere till höger i grundtilliten och
tryggheten samt till vänster i det omedvetna eller i frigörelse. Men
det är inte så mörkt. Träden sträcker sig uppåt mot det eviga men
även mot erkända värden.
Tittar man länge ser man en riktning i skogen åt höger och uppåt,
där det ljusnar lite MOT ett mål och den yttre verkligheten.
En cirkelrörelse från den yttre verkligheten, det inlärda, ner i det
omedvetna och upp i riktning mot transcendens (översinnlighet och
gränsöverskridande). Eller mot längtan.
Cykeln: I riktning från extraversion ( från högra sidan) far en cykel,
ett fordon utan förare i riktning MOT det omedvetna (vänster hörn
nedtill). Styrstången blir till flygande fåglar som är riktade inåt mot
mitten. (Fåglar står för kreativitet). Du hämtar din kreativitet ur det
omedvetna.
Jung påstås ha sagt att: Inget träd kan växa till himmelen om inte
rötterna når ned till helvetet.
Detta är en skugga av ett träd. Trädets grenar riktar sig mot både
det introverta och det extraverta, mot höjden och ned i djupet det
omedvetna. Skuggan är det inom oss som vi inte vill att någon ser
och som vi inte heller vill se själva. Träd representerar självet.
(Självet är en arketyp för inre helhet. Basen för våra personligheter
som kanske inte aktiverats. Självet består av alla våra instinkter,
som visar sig som arketyper.) En bild som innehåller symboler för
skuggan och självet .
En riktning från introvert till extravert.
Från trancendens till yttre verklighet.
Från inre bilder till en riktning mot framtiden.
(Som något kroppsligt i ett strömmande vatten).
Med spår av grenar som ser ut som ägg, som blir till ögon och
plötsligt är det varelser som slingrar sig i olika riktningar. Varelser
som är mer skrämmande i de undre omedvetna delarna.
Vänster sida: DÅTID, är mörk. Framför finns en rundad mjuk form
som är ljus . Höger sida: Yttre verklighet och framtid, är lite
halvmörk men innanför är ljust i den lite kantigare formen. Som ett
par som värmer sig i solen och låter skuggorna finnas.
En ensam segelbåt på ett mycket märkligt hav= Att färdas i kontakt
med det Undermedvetna. Från dåtid, introversion och inre bilder
mot en yttre verklighet och mot aktivitet. Horisonten har en liten
uppförsbacke så det är inte helt lätt. Och vågorna påminner om ett
EKG. Hur har du gjort?
Grå pelare i en stående riktning mellan djupet och himlen. Det är
mörkt i dåtid och framtid, Ovanför och i underjorden. Men det finns
små ljusa stegpinnar både i längtans/andliga och den medvetna
delen som riktar sig uppåt.
Bubblor som kvicksilver i ett hav. Något bubblar upp ur det
omedvetna och försvinner snabbt som en tanke eller en känsla
som inte går att hålla kvar. Man kan se en gestalt eller flera figurer
på väg upp ur det inre.
Strimmorna kommer ur det omedvetna och liksom bildar pilar av
ljus uppåt mot himlen. Sidorna är mörka. Som att inre och yttre
verklighet pressar samman till en riktning uppåt mot ljuset och det
medvetna.
Uppe till vänster finns en bågform som utgår från introversion i
dåtid och går via det andliga eller ur längtan, upp mot det högsta.
Nästa kurva går också från introversion i dåtid och böljar ned i det
omedvetna och svänger sen upp mot himlen böjer sig ut till en den
yttre verkligheten, framtiden.
Nästa är en mindre bölja som börjar i det omedvetna går upp mot
det inlärda men ut i en riktning mot tvåsamhet.
Den minsta börjar i relationen till trygghet och går mot tvåsamhet
eller behov. Kanske känslor som svänger hit och dit.
Skuggan är det vi inte vill kännas vid hos oss själva. Och som vi
inte vill att någon annan ser. Här har vi Skuggor som famlar likt
stökiga taggiga figurer för att hindra ljuset att synas. Figurer som
ser lite märkliga ut men inte är enbart obehagliga. Ljuset kommer
ur det omedvetna och sträcker sig uppåt och det skymtar också
fram lite i framtiden. Det finns en känsla av kraftig vind i mörkret.
En svag riktning från längtan eller krav och prestation mot natur
och förkroppsligande och instinkt (Diagonal från vänster upptill mot
höger nedtill) . Men även en annan diagonal från inre bilder till
medveten utveckling (Vänster nedtill mot höger sida). I allt detta, ett
kryllande av något, i förvandling. Som löv på väg att bli jord.
Sten står för självet, en cirkel symboliserar också självet (en
arketyp för helhet). Här finns även en linje, en riktning mot trygghet,
kropp och natur och behov (mot höger nedtill).
En tydlig riktning mot det andliga eller längtan tillbaka eller mot
trancendens (gränsöverskridande). En riktning som kommer från
trygghet, eller det konkreta, från behov eller förfall.
Här är det vitt i området för ursprung och oskuld och trygghet
(även det kollektivt omedvetna och det trygga). Och det kollektivt
medvetna är svart. En varelse är försjunken med en riktning bakåt,
mot det introverta och en annan varelse går mot den yttre
verklighetens mörker. Ett drama där man inte kommunicerar. Men i
mitten sitter ändå två små varelser, riktade mot varandra.
Metalliska med vacker gråhet växer robusta former upp. Som fasta
pelare mellan det omedvetna och det medvetna. Associerar till Fritz
Langs Metropolis. Som en stad, alla står för sig utan
kommunikation.